Alla har vi val framför oss. Av alla olika de slag.

På söndag är det val i Sverige där vi ska bestämma vilket parti vi vill rösta på.

Varje dag står vi inför val i våra liv, stora som små.

En del jobbiga och en del väldigt enkla.

Jag står inför ett för mig väldigt jobbigt val. Trots att jag redan har bestämt mig, så är det tungt.

Jag har bestämt mig för att mina fina kissebäbisar ska få flytta.

De ska få komma till ett hem där de kan få vara utekatter, jaga möss och fåglar och springa på ängar och i skogar.

 

När jag och Rickard bodde i Alby så skaffade vi katterna, det var 2010. De hann få vara utekatter i ungefär 1 år innan vi flyttade till Sundsvall. Under åren så har det gått relativt bra med dem, vi har alltid bott några våningar upp så det har inte funnits någon möjlighet för dem att gå ut.

Men nu, när vi faktiskt bor på bottenplan så ser de säkert hur nära backen de är och de har bestämt sig för att de ska ut.

Charlie står dagligen vid balkongdörren och klöser och jamar och vill ut.

Han försöker hämta mig så jag ska släppa ut han.

Mitt hjärta klarar inte det oavsett hur mycket jag än skulle vilja ha kvar dem så kommer jag inte ha hjärta att se när han står där och krafsar mot dörren.

Jag tycker att mitt val är bra trots att det inte är det jag egentligen vill.

 

Men trots hur mycket de än betyder så vill jag deras bästa och de kommer att få det så bra!

Mina svärföräldrar ska ta över dem, så jag kommer ju att få träffa dem varje gång jag kommer hem.

Det känns bra, väldigt bra. och jag vet att de kommer att få det så bra! :D